Det var ett helvete med vakter och polis

En historia, en novell - en verklighetsbaserad sådan finns lite längre ner i bloggen. Men först lite bilder med pysslet innan:

Så... håll i er ordentligt och bre en nattmacka för nu kommer historien från Ambivalent och Baddaboom:

Måndag natt mot tisdag den 18e, klockan 00:18 lämnar en buss i söderort stationen med Mr. BaddaBoom ihoptryckt i hörnet längst bak. Tre busstationer senare kliver Ambivalent på, som överenskommet. Ett mål, ett projekt, en plan. Näst sista tuben mot ropsten för de två ynglingarna mot slussen där byte till gröna linjen mot Hässelby Strand väntas ske. 7 minuter står det på tavlan, den sista handen läggs på installationen. En lång, ranglig, likasinnad (alias DP) steppar förbi på perrongen och hejjar.

Tåget rullar in på perrongen i St. Eriksplan och de två nämnda huvudpersonerna stiger av. Stegen för dem mot Atlasmuren. Efter en stunds rekande så är platsen given...

Gradantalet tangerar nollsträcket, rodrosiga om ansiktet skrider dem till verket. Baddaboom klättrar upp på den smala betongavsatsen och förbereder med säker hand limningen. Målet i detta projekt är att aptera två övervakningskameraatrapper mitt emot varandra för den humoristiska synens skull, de ska ha som enda mål att övervaka varandra.

Limmet fungerar inte och svettig trots kylan pressas de mot väggen - allt medan krampen kryper sig på i triceps. Ambivalent klättrar också upp för att ge understöd. På den rikssmala avsatsen står nu våra två hjältar och kramas mellan två övervakningskameror.

Snart inser dem att limmet inte kommer hålla på detta sätt och underlag. Ambivalent kommer på den briljanta iden att skaffa plankor för att pressa fast dem, så vi slipper hålla...

Limmet har nu torkat och det är redan kört, projektet verkar mer och mer vara ett moment 22. Som tur är har de en plan B - Fogmassa!!! Baddaman köttar på ordentligt och krigar fast planket, medan Ambivalent febrilt letar efter mer plank. Tid vid atlasmuren är drygt 1 timma.

Till sist sitter kamerorna mot oddsen faktiskt fast, vandalerna bestämmer sig för att gå och dricka en kaffe, sova och ta ner plankorna följande dag, då fogmassan förhoppningsvis torkat. De går upp för trappen mot kungsbron då en snutbil rullar förbi, de båda börjar skratta högljudd. Léendet stelnar sekunden efteråt då de vänder sig om och går in i bröstet på två CSG-väktare som bryskt ber dem följa med.

Våra frihetskämpar är under förvar och blir ledda ner för trappen igen, flera CSG strömmar in från alla håll och de kan räknas till åtminstone 8 stycken. Nu gäller det att spela sina kort väl. Väktarna som trodde sig sett oss klottrat stirrar med öppen mun och oförstående ögon på installationen. De skrattar även då deras ansikten illuminerar en stor besvikelse och säger att det är det sjukaste de gripit någon för.

Kylan är nu total för våra unga heroer, gymnstiska övningar håller blodcirkulationen igång. Tid vid atlasmuren är nu uppe i 2 timmar. De undrar om vi kör något och Baddaboom kollar på dem oförstående och säger att han pluggar på sitt körkort, Ambivalent pekar på ett pendeltåg och säger att det färemot är någon som kört på det då det är en oklar panel på det. Väktarskaran blir helt lyriska och börjar studsa runt och utstöta oförståeliga orala läten om en kamera.

De frågar om vi tycker Akay är "cool", även klisterpeter nämns, Ambivalent säger med glimten i ögat "dem där?! jävla färskingar". Väktarna skrattar och en dregglande analfabet med downs syndrymartat ansiktsuttryck undrar vad "Piktivt kollektiv" är...

Så kommer äntligen grisen.

Vi för förklara situationen och meningen med vårat absurda hyss och snuten finner det ganska humoristiskt, de förhör oss och fotograferar. Baddaboom frågar om han får ta ner grejjerna, det får han. Framför en publik bestående av 8 väktare och två poliser klättrar han med krampaktigt tag om brofästet upp de tre och en halv metrarna och demonterar installationen.

Han hoppar gymnastiskt och vigt ner på den hårt packade urindoftande duvskiten. CSG avläsnar sig från platsen. Poliserna ringer en rad telefonsamtal, rubriceringen är oklar och väger mellan skadegörelse och åverkan. Då ringer deras telefon igen och ytterligare en radiobil innehållandes två konstaplar anländer för att assistera med övervägningen. Ett till telefonsamtal kommer och de ställer sig en liten bit bort och viskar med varandra. Den kvinnliga farbrorn med bred göteborska kommer och meddelar oss att vi är fria att gå från platsen - de kan inte få det till något brott!

De unga männen raffsar kvickt ihop deras bryskt utspridda tillhörigheter och lämnar den gudsförgätna, stinkande platsen med hoandet av duvorna i ryggen.

Klockan är nu drygt 04:30.

Vi vann.


För övrigt så fungerar nu adressen fiktivtkollektiv.se